TATS

 
 
Jag hajar inte hur vissa tänker. En del tänker inte skaffa tatueringar, även fast de skulle vilja ha något, för att de kanske inte ser så bra ut när de är gamla.
Men vafan?
Who cares?
 
Jag anser att tatueringar är en del av sig själv. Man får en glimt av personligheten.
Jag har ju en del tatueringar, och jag är långt ifrån klar. Jag vill ha fler.
Jag trivs i det.
Och om de kanske är skrynkliga och ser ut som fan när jag är gammal spelar förfan ingen roll. Huden är ju så. huden är gammal.
Tatueringar är spår från när man var yngre. Då blir de som minnen.
När man är gammal har man ju ändå gjort sitt?
 
Man ligger väl inte på beachen på mallis direkt.
Snarare i någon säng, där man har legat  ett tag.
 
Så.
Huden förändras när man blir äldre. Såklart gör tatueringarna det också.

Men vad gör det?
 

Kommentera här: