Tre månader har gått.

Jag har en son. 

Så sjukt!

Han växer så det knakar. 

Förlossningen var ju helt underbar. Känner verkligen att jag valde helt rätt med att föda på Södertälje sjukhus. Dom var helt underbara. Och rummet vi hade var hur stort somhelst. 

Saknar BB-tiden! Den var också fantastisk. Mysig på något sätt. Herregud vad omtumlande allt var. Och när man kom hem?! Herregud. 

Att vara gravid var inte min grej. Även fast jag inte hade några som helst problem under hela graviditeten så var det inte kul. Så TRÅKIGT. 

Man kände sig ensam. Konstant något som pågick i kroppen. Jag orkade inte göra allt jag brukade. Försökte göra allt ändå ocj gjorde ändå rätt mycket trots allt. 

Men det var tungt. Tungt i slutet. 

Efter att han kom så blev det något helt annat. Herregud vad man har gråtit, känt sig värdelös, känt att man ångrar allting, gråtit av utmattning och undrat om det någonsin kommer att bli bra igen. Men det kommer. Det kommer! 

Gråter gör man ju fortfarande typ hela tiden men nu känner man sig mer säker på vad man gör och man känner sig inte lika värdelös längre. 

Så med det sagt så kan jag vara med om en förlossning igen men vill inte veta av tiden innan eller efter. Bra va? Haha

Så det blir inga fler barn. Man kämpade sig igenom det här och det får vara bra så!

Åter till förslossningen så skulle vi vara där 12 först, men det blev ändrat till 11.

Jag fastade och duschade med en specialtvål då jag skulle genomgå en operation.

Dagarna innan var man så nervös. Det var så konstigt. Man tänkte inte att man skulle få barn. Man var nervös över operationen. Det kändes som om jag skulle operera mig för något. Inte få barn.

Vi åkte hemifrån i tid så att vi skulle hitta parkering och så. På vägen dit blev vi stoppade av polisen för första gången. Det var kul. Vi har velat det bara för att någon gång men det har aldrig blivit så.

Men så händer det den dagen haha

Det var en vanlig nykterhetskontroll.

Vi kommer till sjukhuset och får först fel rum. Dom trodde att jag var någon annan först som skulle komma in med värkar. Sen fick vi vårat rum när vi rett ut vem jag var.

Stort som attan!

Vi hade med oss en stor resväska som BB väska och hälften av allt var snacks och dryck. 

En barnmorska kom in och satte infart på mig med dropp och även en kateter. Sen fick jag rullas in på operation i min säng.

Rullar in i OP salen, det var ungefär 10 pers där. Då blev jag nervös. 

En till infart sattes och jag fick antibiotika. 

Sen ryggbedövningen. Den var sjuk.

Blev förlamad midja och ner.

Dom gjorde lite tester för att se om bedövningen tagit och sen började dom med operationen. 

En hel del lager ska liksom skäras igenom och alla med ett eget snitt och så. Det är liksom inte bara att skära upp och ta ut barnet. 

Det tog 10min innan dom var helt igenom, jag kände när de drog ut honom så jag blev alldeles lätt. Då tänkte jag att snart lär han skrika. Så jag väntade. Och sen kom det. 

Både jag och Jimmy började gråta.

Jimmy fick honom först. Sen la dom honom vid mig. Och han låg där nästan hela tiden resten av operationen. Jimmy fick klippa navelsträngen och så också. 

Sen rullades jag tillbaka in på vårt rum och med honom på mig.

Det var kontroller varje kvart för att se hur bedövningen avtog och om jag började få känsel och kunde röra benen. 

Sen var allt en dimma men vi kom på måndagen och åkte hem onsdag kväll.

Och helvete vad jobbigt det var med såret. Jag kunde inte ligga i sängen för den var för hög och mjuk, jag kunde inte sitta i soffan för den var för djup och låg. Fick sitta i en fåtölj. Kunde inte sova någonting pga detta.

Det tog kanske en vecka innan jag kunde ligga ner och få en blund och ungefär två veckor innan jag kunde ligga ner någorlunda skönt. 

Kanske tre veckor innan jag var nästan som vanligt. 

Nu är det ju inga problem. Det känns men är ingen fara. 

Men herregud vilken grej. 

Säg hej till Oliver, min son 🥰

Någon dag gammal till nån vecka:

Detta är nu