Vecka 32 och man känner sig tung och otymplig. Det är svårt att röra sig och vända sig i sängen. Kan inte ligga skönt. Kan inte ens sitta skönt i soffan. 

Var på mitt aurorabesök igår. Har äntligen kommit igång med processen mot ett kejsarsnitt. 

Jag vill inte föda barn. Har aldrig velat. Till den grad att jag inte vill ha barn. Men sen har man ändrat sig och jag vill ha barn. Men jag vill fortfarande inte föda. 

Får panik av tanken och är extremt rädd.

Ska träffa en läkare på måndag och förhoppningsvis blir jag beviljad snitt. Men är så orolig och kan inte sova på nätterna och mår dåligt om dagarna. Man kan liksom inte slappna av ännu. Är ju snart dags liksom. Skulle vara så skönt om man fick det beviljat så att man bara kunde släppa all skit och börja njuta istället.

Först var man orolig för att barnet inte skulle överleva, sen när man väl passerade den oron så kom nästa. Och det har ju varit i hela graviditeten hittills. 

Det ska inte vara lätt att bestämma över sin egen kropp. Eller att vara gravid. Eller att skaffa barn. Ingenting är en självklarhet. 

Håll tummarna för mig!